Jag har tänkt på det att när man är glad så kan den känslan försvinna på bara några sekunder men om man är sur eller upprörd över någonting så varar det oftast mycket längre. Varför det egentligen? borde man inte tillbringa den största delen av sitt liv med att vara glad? Visst finns det saker som man bara inte skrattar rakt upp i ansiktet men varför kan man inte bara vara glad lika mycket som man kan vara negativt inställd? Eller är det bara så att hjärnan bara kommer ihåg de stunder som gör en extremt glad och allt annat går till spillo? Jag vet inte men det fick mig att fundera på vad jag kan göra själv för att komma ihåg de glada stunderna och inte tänka så mycket på allt som är negativ runt omkring en.
Pusspuss från Pysen
Ett minne som gör mig glad med en person som oxå gör mig glad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar